Fagulhando kommer från verbet fagulhar, som betyder att gnistra eller spruta gnistor. Det är ett levande och ganska ovanligt ord som målar upp en stark bild.
I låten används det för att beskriva hur kärleken, likt Klimts målning 'Kyssen', för alltid "gnistrar i färger" – fagulhando em cores. Det förmedlar en känsla av evig passion och livfullhet, vilket gör det till ett mycket poetiskt val.
Vanessa da Mata gör upp med all cynism kring tvåsamhet och väljer att satsa allt. Hon minns hur hon växte upp med skämt och klyschor om att flytta ihop: "Sobre amasiar, se casar / Se entregar seria fraquejar" [Om att flytta ihop, gifta sig / Att ge upp skulle vara en svaghet]. Verbet amasiar är ett vardagligt brasilianskt ord för att bo ihop utan att vara gift, och omgivningen framställer det som ett nederlag. Vanessa avfärdar det snacket direkt. Hon sjunger att det verkliga misslyckandet är att ge upp innan man ens har försökt, driven av ren rädsla för att älska.
Hon blundar ändå inte för riskerna. Texten ställer obekväma frågor om vad som händer om tiden suddar ut dem och de inte känner igen varandra längre, eller om romantiken faller isär. Hennes svar på den rädslan är storslaget: hon liknar relationen vid Gustav Klimts kända målning med raden "Mas nós somos um quadro de Klimt / 'O Beijo' para sempre fagulhando em cores" [Men vi är en Klimt-målning / 'Kyssen' som alltid gnistrar i färger]. Det är en vacker överdrift som landar i en enkel dröm: att bli två lyckliga gamlingar som håller varandra i handen en solig eftermiddag.