Güya betyder 'föregivetvis', 'som om' eller 'påstås'. Det är ett ord som används för att uttrycka tvivel eller skepsis kring något som sägs vara sant, men som man inte riktigt tror på.
I den här låten upprepas "Güya, güya, güya" och "O da aşıkmış bana güya" (Han var visst kär i mig, som om). Det förmedlar en känsla av besvikelse och ironi, där sångaren ifrågasätter sanningshalten i någons påstådda känslor. Det är ett intressant ord eftersom det fångar en komplex känsla av misstro och bitterhet på ett koncist sätt.
Irmak Arıcıs ”Güya” följer en natt efter ett uppbrott, där huvudpersonen packar sina saker och vet att den andras plats inte går att fylla: ”Bu gecenin sabahı olmayacak” [Den här natten kommer inte att få någon morgon] och ”Yerin de dolmayacak” [Din plats kommer inte heller att fyllas]. Orden fastnar dessutom i halsen: ”Sana neler neler söyleyecekken / Suskun dilim daha konuşmayacak” [När jag skulle säga så mycket till dig kommer min tysta tunga inte att tala]. Det är en fin bild av någon som har massor att säga, men inte längre får fram ett enda ord.
Sedan blir sorgen både trotsig och lite absurd. Personen ber vännerna att inte ta bort glaset: ”Almayın kadehimi dostlar / Daha çok içesim var” [Ta inte mitt glas, vänner, jag vill dricka mer]. För ”kitapsızın biri” [en skrupelfri typ, bokstavligen ungefär ”en som saknar bok”] vill hen till och med bli ”karakolluk” [hamna i problem med polisen]. Refrängen upprepar ”Güya” [påstås, eller ”som om”] och ”O da aşıkmış bana güya” [Påstås att den personen också var kär i mig]. Just ordet güya gör hela kärlekshistorien misstänkt: var det verkligen kärlek, eller bara något huvudpersonen försöker tro på? När hen säger ”Tövbemi bozasım var” [Jag vill bryta mitt löfte] blir det tydligt att löften om att lämna det gamla bakom sig redan håller på att spricka.