Doodga är en sammandragning av "dood gaan", vilket betyder "att dö". Det är ett starkt och direkt ord som inte är lika vanligt i vardagliga konversationer som mer formella uttryck för att dö.
I låten sjunger Joost Klein "Blijf hier tot ik doodga" (Stanna här tills jag dör), vilket uttrycker en djup önskan att stanna i Europa för alltid. Det ger en känsla av engagemang och en viss dramatik till hans kärlek för kontinenten.
Joost Klein bjuder på en galet energisk och fartfylld hyllning till att resa fritt genom Europa. Han sjunger "Welkom in Europa / Blijf hier tot ik doodga" (Välkommen till Europa / Jag stannar här tills jag dör), och texten känns som en enda lång, kaotisk tågluff. Hans pass är borta ("maar m'n paspoort is verdwenen"), pengarna är slut och han ber om en euro med orden "Heb je een eurootje please? / Zeg 'merci' en 'alsjeblieft'" (Har du en euro snälla? / Säg 'tack' och 'varsågod'). Ändå ser han det positiva i situationen: tack vare öppna gränser behövs inget visum, så han kan ta bussen till Polen eller tåget till Berlin utan problem!
Men under all den härliga hiphop-energin och de snabba euro-rimmen gömmer sig också en djup ensamhet. Joost erkänner att han flyr från sig själv när han åker mellan olika länder: "Ich bin in Deutschland / Aber Ich bin so allein" (Jag är i Tyskland / Men jag är så ensam) och "Io sono in Italia / Maar toch doet het pijn" (Jag är i Italien / Men det gör ändå ont). Han dissar traditionell mat som es-car-gots (sniglar) och paella för att han inte ens vet vad det är, och lyssnar istället på artisten Stromaes låt Papaoutai på radion. Det är en hysteriskt rolig men också oväntat ärlig låt om att söka gemenskap när man känner sig helt vilsen.