Pisamaan är en intressant form av ordet "pisama", som betyder "fräken". Det är inte ett ord man hör varje dag i sånger, vilket gör det unikt och minnesvärt.
I låten sjunger Pete Parkkonen "Isken joka pisamaan", vilket betyder "Jag kysser varje fräken". Det är ett väldigt intimt och ömt uttryck som visar en djup uppskattning för den andra personens unika drag, vilket gör det till ett romantiskt och fängslande val.
”Kohta Sataa” är en flirtig och mycket direkt låt om två personer som vill släppa alla hämningar bakom stängda gardiner. Berättaren låter den andra bestämma: ”Laita mut anelee” [få mig att be] och ”Voit alkaa sanelee” [du kan börja bestämma]. De kan gå vart som helst, norrut eller söderut, men helst stannar de där de är och utforskar varandra. Orden ”friikki” [freak, lite udda] och ”sickii” [slang för något vilt eller galet] används lekfullt, som om deras gemensamma energi är både konstig och spännande.
Refrängen ”Kohta sataa” [snart regnar det] låter först som en väderprognos, men i sammanhanget blir regnet en tydlig sexuell bild. Låten blandar mjuka löften med ganska fräcka detaljer: han lovar att behandla henne ”ku kukkaa” [som en blomma], medan ljusvax får rinna och sminket riskerar att förstöras. Hänvisningen till ”mama” [mamma] blir rolig eftersom mammans regel är att man inte ska leka med flickor, men berättaren tänker inte be om ursäkt när leken blir vuxen och intensiv. Det finska slanget gör texten busig, medan den återkommande regnbilden håller fast vid känslan av att något snart kommer att hända.