Waanideeën betyder "vanföreställningar" eller orealistiska föreställningar. Det är ett ovanligt och uttrycksfullt ord, bildat av waan (villfarelse) och ideeën (idéer).
I låten sjunger personen att den andra ska omfamna även hans "waanideeën", alltså acceptera hans irrationella tankar och inre värld. Det ger kärleksbudskapet en oväntat sårbar och poetisk dimension.
I ”Omarm” följer vi en person som vill ge sig av, trots att han inte riktigt kan förklara varför. ”Hur långt du går har inget med avstånd att göra” [Hoever je gaat heeft met afstand niks te maken] handlar mindre om kilometer och mer om tid, vilja och en inre rörelse. Han känner sig dragen framåt i mörkret, även när förnuftet protesterar: ”Det leder mig i mörkret och driver med mitt förstånd” [En het leidt me in het donker en het spot met mijn verstand]. Det är en fin och lite märklig bild: han vet kanske inte vart han ska, men handen är redan utsträckt.
Refrängen ber den älskade att följa med utan att behöva lösa något: ”Älskling, följ med och omfamna mig” [Lief, ga dan mee en omarm me]. Det viktiga är att bli omfamnad i sin helhet, även kroppen, vanföreställningarna och hela det förflutna. ”Omfamna mina sju hav” [Omarm m'n zeven zeeën] låter som en bild för allt han har rest genom eller bär inom sig. Och sedan kommer den nästan trotsiga önskan: ”Och för mig ingenstans” [En breng me nergens heen]. Han vill röra sig, men också få stanna nära någon. Sista bilden, där hur rakt man står beror på vinden snarare än tyngden, gör sångens tanke ännu friare: människan påverkas av det som blåser omkring henne.