Arrese betyder 'kapitulationer' eller 'uppgivanden'. Det är ett intressant ord eftersom det inte är ett vanligt substantiv i vardagligt tal, och det bär på en viss tyngd.
I låten används det i fraser som "Di colpi bassi e di arrese" (Av låga slag och kapitulationer) och "Di vincitore e di arrese" (Av vinnare och kapitulationer). Det belyser livets dualitet – att vi upplever både segrar och nederlag, och att det finns en skönhet även i att ge upp eller acceptera saker.
Marco Mengoni bjuder här på en poplåt som balanserar mellan vardagens slit och en plötslig känsla av uppvaknande. Han radar upp detaljer från ett helt vanligt liv: avbetalade soffor i divani presi a rate (soffor köpta på avbetalning), svett, bröd och sena kvällar framför serie cult americane (amerikanska kultserier). Det är en blandning av krossade löften, stulna smekningar och gamla gator man går på med nya skor. Vardagen rullar på med både småsaker och tunga slag, ända tills en märklig dröm bryter mönstret.
I refrängen möter vi en intensiv inre krock: Un sosia di me stesso / Un prigioniero libero (En dubbelgångare till mig själv / En fri fånge). Sångaren ser en spegelbild som är identisk med honom själv och skriker utan att en röst kommer ut. Ändå finns det en stark längtan efter att bara sticka därifrån. Han vill smita ut i natten utan biljett, köra utan brådska och med flit köra vilse med raden Ed apposta perderemo la strada (Och med flit kör vi vilse). Det är en befriande tanke om att vakna i tid innan livet bara passerar förbi.