Atlas betyder en kartbok på svenska, men ordet syftar också på den grekiska titanen Atlas, som enligt myten bar himlen på sina axlar. I låten används det bildligt när personen kallas "din atlas": hon bär den andras värld och problem på sina axlar, utan att få samma stöd tillbaka.
I ”Atlas” använder Pommelien Thijs stora, nästan sagolika bilder för att beskriva en relation där en person bär nästan allt. Berättaren har ”zand in mijn zakken / en wind in mijn haar” [sand i fickorna och vind i håret] och försöker flytta berg, fånga vatten i handen och till och med simma tillbaka från havet. Det låter omöjligt, och det är lite av poängen: hon gör enorma saker för att hålla något vid liv, medan kustlinjen ändå förändras bit för bit.
När den andra personen säger att det är slut och kallar henne sin atlas blir bilden tydlig. Atlas är figuren i den grekiska mytologin som tvingas bära himlen på sina axlar. I låten betyder det att hon har burit den andras värld, men aldrig tvärtom: ”Je wereld op mijn schouders / nooit andersom” [din värld på mina axlar, aldrig tvärtom]. Hon fortsätter till och med att ”jou nog op handen dragen” [fortfarande bära dig på händer], ett nederländskt uttryck för att behandla någon med stor omsorg och beundran. Samtidigt säljer hon sina saker och bygger kartonghus, som om hon försöker skapa ett nytt hem av nästan ingenting. Det finns kärlek i hennes erkännande av att personen är komplex, men också en tydlig gräns: hon gav för mycket och bar en hel värld ensam.