Kale grond betyder bokstavligen "den kala marken" eller "bar mark". Det är ett bildligt och kraftfullt uttryck i sången: när allt annat har försvunnit står jag på botten, men därifrån kan jag bara ta mig uppåt.
Thomas Berge, en artist från Nederländerna, sjunger här om att resa sig efter att någon kommit för nära och sårat honom. I början återkommer tanken: ”Soms komt iemand te dichtbij” [Ibland kommer någon för nära]. Den andra personen verkar ha haft mer makt eller tyngd, medan berättaren känt sig liten: ”Jij was groot en ik was klein” [Du var stor och jag var liten]. Men när den andra inte längre håller honom nere kan han börja stå upp igen. ”Ik kan alleen omhoog” [Jag kan bara uppåt] blir låtens enkla och starka riktning: det finns inget kvar under honom utom ”de kale grond” [den kala marken], så vägen går uppåt.
Det fina är att uppbrottet också blir en väg tillbaka till honom själv. Dörrarna öppnas, han får svar och när han ser sig i spegeln ser han äntligen sig själv igen. Raden ”Voel ik jouw gewicht niet” [Jag känner inte din tyngd] gör bilden väldigt konkret: det är först när den andras börda försvinner som han kan resa sig. Han erkänner också att han länge inte riktigt kände personen och att han förstod det först sent. Låtens titel, ”Alleen Omhoog” [Bara uppåt], låter nästan som ett mantra. Kort, bestämt och lite trotsigt, precis som sista delen där han upprepar att han bara kan gå vidare uppåt.