Écumes betyder "skum" eller "fradga". Det är ett vackert och lite ovanligt ord som målar upp en levande bild.
I den här sången används det för att beskriva hur S.O.S-ropen, som flaskpost i havet, lämnar ett spår vars skum utgör dess skönhet. Det ger en poetisk och melankolisk känsla till budskapet om ensamhet och hopp.
Tänk dig att kasta tomma flaskor i havet och hoppas att någon kan läsa ett osynligt meddelande. Det är precis så ZAZ öppnar låten: "Comme un fou va jeter à la mer / Des bouteilles vides et puis espère" (Som en galning kastar tomma flaskor i havet och sedan hoppas). Texten rör sig kring en intensiv känsla av ensamhet mitt bland folk, där sångaren försöker döva tomheten genom att springa och klamra sig fast vid tillvaron: "Je me saoule avec le bruit / Des corps qui m'entourent" (Jag berusar mig med ljudet av kropparna omkring mig). Orden blir som nödrop, "Tous les cris les S.O.S", som skickas ut i luften och vattnet utan att omgivningen riktigt förstår nöden.
Men det finns också ett stråk av beslutsamhet här. Sångaren plockar faktiskt upp glasskärvorna och limmar ihop bitarna igen: "J'ai ramassé les bouts de verre / J'ai recollé tous les morceaux" (Jag plockade upp glasbitarna / Jag klistrade ihop alla bitar). Låten konstaterar krasst att det inte går att ändra på det förflutna ("Contre le passé y'a rien à faire"), men föreslår att vi kanske behöver byta ut våra hjältar i en värld där det bästa ännu inte har hänt.