Wunderlich betyder "underlig" eller "märklig". Det är ett charmigt och lite gammaldags ord som inte dyker upp i varje tysk poplåt, vilket gör det minnesvärt.
I "Barfuß Am Klavier" sjunger AnnenMayKantereit: "Du und ich, wir waren wunderlich" (Du och jag, vi var underliga). Det beskriver hur paret uppfattades som annorlunda av andra, men på ett kärleksfullt och accepterande sätt, vilket ger ordet en fin och personlig klang i låten.
Sätt dig ner och föreställ dig ett kallt trägolv: sångaren sitter barfota vid sitt piano tidigt på morgonen och kan inte sluta tänka på sitt ex. Tyska rockbandet AnnenMayKantereit bjuder här på en intim och nästan smärtsamt ärlig tillbakablick på en relation som gick i kras. Raden "Und ich sitz schon wieder / Barfuß am Klavier" (Och jag sitter redan igen / barfota vid pianot) sätter tonen direkt. Han minns hur de störde grannarna om nätterna och kallar deras dynamik för "gemeinsam einsam" (tillsammans ensamma) – en fantastisk tysk formulering för när man hänger och är tysta ihop, utan att det känns stelt.
Men tystnaden räckte inte för alltid. Relationen sprack när kraven kom smygande: "Du wolltest alles wissen / Und das hat mich vertrieben" (Du ville veta allt / och det skrämde iväg mig). Det är rakt och osentimentalt beskrivet. Han rättar sig till och med mitt i raden och erkänner att det egentligen var hon som drog. Kvar finns bara hans kalla fötter mot pedalerna och insikten: "Du und ich, wir waren zu wenig" (Du och jag, vi räckte inte till).